Pappa Hans är född 1945 och mamma Laila är född 1949, båda två är dem födda i Borås och har bott här hela sina liv, även om ingen av mina mor- eller farföräldrar kommer härifrån. Mina föräldrars vägar möttes 1976 och de blev då ett par. 1981 köpte de villan i Sandhult och blev hushägare. Julafton -83 blev det förlovning och samma dag berättades det att de väntade mig, lilla jag låg då i mamma Lailas mage, blev en väldig glädje för hela släkten att höra de underbara nyheterna. 21 Juli 1984 föddes jag med ett akutsnitt på Borås Sjukhus. Har alltid fått höra att jag var en väldigt lugn bebis ända tills 6-årstrotsen kom och den satt i till jag blev typ 18 år haha, det är ett litet skämt i vår familj :). 6 oktober gifte sig mor och far och jag döptes. Fem år senare kom lillebror Marcus och familjen var då komplett. Det var allt vad mamma och pappa hade önskat sig, två fina barn och det fick dem ju :).
Jag och mina föräldrar har verkligen haft duster, det har varit skrik, gnäll och gråt, men i vilken familj är det inte det?! Ibland har man meningsskiljaktigheter och måste rensa luften. Trots alla duster så har jag alltid vetat att mina föräldrar älskar mig och min bror och kan göra det mesta för oss, dusterna har oftast berott på just det, de ville vårt bästa och skydda oss. Rättvisa har alltid varit viktigt i vår familj, det skall vara rättvist, jag och min bror skulle aldrig behöva känna avundsjuka mot varandra och det är inget vi har behövt göra heller, det kan inte ha varit så lätt att låta allt vara så rättvist som möjligt mellan oss, det skiljer ju trots alla fem år på mig och min bror Marcus och vi har haft olika behov, men jag måste säga att mina föräldrar har lyckats bra, kan inte säga att jag någon gång känt avundsjuka mot min bror. Min bror var mycket sjuk som barn och mina föräldrar var då rädda för att jag skulle känna mig åsidosatt, men kan aldrig minnas att jag hade några sådana känslor.
Vi barn har under uppväxten alltid kunnat få det vi behöver, utan att bli bortskämda, hade vi ett par trasiga jeans eller gympadojor så självklart gick vi och köpte ett par nya, för trasiga och skitna kläder är något vi har sluppit att gå omkring i. En del kanske skulle kalla det bortskämd, men vi har absolut inte fått allt vi velat ha tex fått godis vid varje veckohandling eller en leksak var gång man är i stan, någon gång kunde man få något sådant, men mina föräldrar var noga med att jag och min bror skulle lära oss att man inte kunde få allt man pekade på. Aldrig någon gång kan jag komma ihåg att jag och min bror lagt oss ner och skrikit och gapat i en affär för att vi inte har fått det vi har velat ha.
Jag har alltid haft mycket gemensamt med både min mamma och pappa. Gemensamheten till mamma kommer ju rätt naturligt eftersom vi båda är av det kvinnliga könet och gillar shopping och typiskt kvinnliga saker. Svårare kan det nog vara för en far att få intressen med sin dotter och göra gemensamma saker tillsammans. Jag och min far har aldrig haft det problemet. När jag var 3-4 år började pappa dra med mig på både fotboll och hockey, det var Norrby och Borås HC som gällde, det blev många matcher jag följde med på och jag valde att följa med pappa på matcherna istället för att stanna hemma med mamma, jag tyckte detta var grymt roligt, spännande och jag lärde mig mycket, kommer än idag ihåg detta, minns att farfar var med ibland (spec på fotbollen), farfar hette Skoglar och när vi en gång kom innanför biljettkontrollen på Ryavallen var det en man som hörde vad farfar hette och frågade då farfar vad hans namn kommer ifrån, farfar började med värsta utläggningen vart hans namn kom ifrån, kommer ihåg att namnet kom från en isländsk gud. På väg till hockeyn en gång på vintern, när det var mörkt ute så krockade bilen framför oss med en älg uppe på Götsereds fjäll, det blev kö och väntan för oss, kommer ihåg att älgen haltade över vägen och till slut kom en jägare och sköt älgen, jag kan bara ha varit en fyra år och kommer fortfarande ihåg vad hemskt jag tyckte detta var och skottet som ljöd i mitt huvud. Har alltid varit sportintresserad och själv idrottat en hel del, även om jag inte idrottar idag så är jag fortfarande sportintresserad och det har jag min fader att tacka för.
Till sättet är jag mest lik min far och min bror är mest lik mor. Det är nog mycket därför det mest har varit jag och min mor som haft mest meningsskiljaktigheter, speciellt i tonåren när man ville slita sig ifrån sina föräldrar och gå sin egen väg. Finns mycket jag idag ångrar att jag gjorde i tonåren, men jag hade mycket känslor i tonåren och mycket som ville ur mig, som tyvärr lyckades gå ut över min kära moder och det är jag idag så ledsen för, förlåt mamma! Men tonåren är nog något som är tufft i de flesta familjer och det är något man måste ta sig igenom.
Det viktigaste är i alla fall att jag vet att mina föräldrar alltid har älskat/älskar mig och min bror, de gör allt för oss, samtidigt som de har velat göra oss till bra människor. Jag känner alltid att jag har kunnat prata med mina föräldrar om allt, när jag haft problem har jag kunnat komma till dem och få råd och hjälp. Men ibland vill man inte heller berätta allt för sina föräldrar utan man har ju trots allt sitt egna liv och lite hemligheter måste alla få ha och jag och min bror har även ibland hemligheter ihop som inte våra föräldrar vet något om, det tysta bandet mellan bror och syster.
Jag tror att mina föräldrar är stolta över både mig och min bror, det jobb som dem har gjort med oss och hur vi till slut har blivit som människor. Men meningsskiljaktigheter kan vi även idag ha, men det är nog något nyttigt och som finns i alla familjer. Jag har ju träffat en fantastisk kille, Erik (mamma och pappa älskar verkligen honom) och har en fin vovve (päronen är stormförtjust i henne) och jag har skaffat radhus, sköter mig (dricker inte spec mycket och knarkar inte), jag har även gått klart en utbildning till läkarsekreterare och fått ett bra jobb där jag mycket får sköta mig själv och får ta mycket eget ansvar.
Nu blir det hockey-VM här, Sverige-Ryssland, Erik kom precis från jobbet och snart blir det vitlöksbröd, resten av helgen blir det jobb för min del och ledig helg för Erik.
Puss o kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar