Jag är en funderare och har många stora frågor, jag är inte kristen och tror väl inte på något speciellt direkt, jag är döpt och konfirmerad och kommer nog även vilja att mina ev framtida barn blir det också. Det är nog olika saker vad vi anser om dessa frågor.
I torsdags såg jag filmen "Desert Flower" eller som den heter på svenska "En blomma i Afrikas öken".
Jag läste i tonåren böckerna om denna tjej och ville nu självklart se filmen.
JAG VILL VARNA KÄNSLIGA LÄSARE FÖR TEXTEN HÄR NEDAN OCH ATT JAG AVSLÖJAR EN DEL FRÅN FILMEN, NI SOM EJ VILL LÄSA KAN HOPPA TILL NÄSTA STYCKE.
Filmen handlar om nomadtjejen Waris Dirie i Afrika. När Waris fortfarande är ett barn, cirka 13 år så vill hennes far gifta bort henne med en gammal gubbe som har betalat mycket för att få gifta sig med Waris. Natten efter att Waris fått träffa hennes tilltänkta make så rymmer hon från deras tillfälliga boende i Afrikas öken, flera dygn av vandring följer för Waris tills hon till slut når staden Mogadishu, huvudstaden i Somalia, där hon letar upp sin mormor, som hon tidigare aldrig har träffat då Waris egen mamma rymde från sin familj som ung. Waris skickas vidare till en släkting i London och bodde där i flera år innan hon till slut fick klara sig själv. Hon träffade en tjej som hon blev väldigt god vän med och dem bestämde sig för att bo tillsammans. Waris fick jobb som städerska på en restaurang där en man från en modellagentur fick syn på hennes ansikte och ville jobba med henne. Waris var dock mycket försiktig till en början, men drömde om att få ett bättre liv och tjäna mer pengar. Tjejen som aldrig tidigare hade gått i ett par högklackade skor började till slut modella och blev välkänd. Inte hade en tjej från Afrikas öken tidigare lyckats komma så långt, alla ville anlita Waris och även göra intervjuer med henne, hon kom med i många tidningar och hon träffar en karl. Waris skall en dag intervjuas av en tidning och journalisten säger: "Jag skulle vilja att du berättade om dagen som förändrade ditt liv?". Waris börjar: "Det var när jag var tre år gammal .........". Journalisten blir förvånad, hon vill ju bara prata om hennes modellkarriär och hon den förändrade hennes liv. Waris vill inte prata om det utan det hon egentligen vill prata om är hur hon som tre-åring blev omskuren och hon vill att reportern skriver ner allt hon säger och att hon sedan publicerar detta så att hela världen får reda på vad som försiggår i vissa länder. I filmen får man se denna lilla tre-åriga flicka bli omskuren och det skriket hon gav med sig när ingreppet skedde mitt ute i öknen, utan bedövning, i ett stenröse fick mig att rysa och tårarna bränna bakom mina ögonlock. Waris var med om den värsta sorten av könsstympning av kvinnor vilket innebär att man skär bort klitoris och de inre blygdläpparna och sedan syr man ihop de yttre blygdläpparna i varandra och lämnar bara ett litet hål för urin och menstruationsblödningar, oftast sitter hålet väldigt långt bak nära ändtarmen så det ofta blir infektioner vilket även Waris fick. Hos Waris lämnades ett hål kvar som var lika stort som ett tändstickshuvud, vilket var alldeles för litet och sedan fick opereras i London. En afrikansk tjej som inte var omskuren betraktades som oren och kunde inte giftas bort. Under bröllopsnatten där det är tänkt att kvinnan ska förlora sin oskuld till sin make, skall maken ta ett rakblad och skära upp blygdläpparna med innan han har sex med henne. En kvinna som utsatts för sådan här omskärelse kommer aldrig att kunna njuta av samliv med sin make och barnfödandet blir väldigt problematiskt. Waris historia kom ut i alla tidningar och hon började sedan föreläsa om kvinnlig könsstypmning och valdes ett år till FN-ambassadör och nu har det i många länder förbjudit könsstympning, men personligen tror jag att det ändå sker på många ställen här i världen. Denna berättelse om Waris Dirie är en sann berättelse. Vilken tur man har som inte är född i ett sådant land där de genomför detta hemska ingrepp. Jag tycker bara att omskärelse är okej om det behövs ur medicinsk synvinkel. Kan rekommendera både böckerna och filmen.
Nu tillbaks till mitt eget liv, även om det är väldigt intressant att leva sig in i en berättelse, film eller bok. I torsdags var jag i Göteborg, åkte egentligen dit för ett läkarbesök hos min fibromyalgiläkare, passade samtidigt på att ta en shoppingtur. Åkte till Gbg med Erik och hans familj som sedan skulle vidare till Eriks moster med familj på Tjörn, synd att man inte kunde följa med. I Göteborg shoppade jag ett linne och en del bra-ha-saker till vår Turkietresa. Hos min fibroläkare fick jag reda på att jag hade en stor brist på både vitamin B och folacin, vilket jag redan hade räknat med och det är inte så konstigt att jag är så trött för det mesta. Jag ska nu fortsätta att äta folacin i tablettform och ta en spruta med B-vitamin i veckan vilket jag ska få lära mig att ta själv, vilket jag själv ville, vill inte behöva gå och be någon ta en sådan lätt spruta på mig en gång i veckan. Folacin kan ge en ökad risk för bröstcancer och med anledning av det har jag tagit prov för att se om jag har gener för bröstcancer, vilket har visat sig att jag inte har, vilken tur, hade ju blivit jättenervös i så fall, men självklart ska man ändå känna igenom sina bröst titt och tätt och sköta sin mammografi när jag kommer till den åldern då jag skall göra det.
 |
| Bild som bror tog på Wilma när vi var ute och promenerade runt Byttorpssjön en dag, helt underbar. |
 |
| En av de två tårtorna jag gjorde till Eriks kalas, mycket goda. |
Idag har svärfar åkt hem till Kristianstad efter en vecka här hos oss, sen har Erik fått vara med och välja ut sin födelsedagspresent, vilket blev en förstärkare till sitt hemmabiosystem som han har önskat sig. Bäst att välja ut det man själv vill ha så får man vad man önskar sig. Nu ikväll har det blivit en film och mys. Imorgon börjar Erik arbeta igen medan jag har en dags semester kvar.
Fick förresten två böcker av bror igår i försenad födelsedagspresent, två böcker som jag hade önskat mig.
Natti natti på er!
Var tacksam för det ni har!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar