Jag vet vad jag gillar att göra, kanske är det mitt kall i livet?!?! :)

Jag blir så glad av det här, jag får ett sådant adrenalinpåslag och kan inte sluta att le, jag känner en glädje i hela kroppen. Kanske betyder detta mer för mig än vad jag betyder för mig själv?!


HJÄLPA ANDRA!!!


Jag älskar verkligen att kunna hjälpa till och göra andra glada och försöka göra så att andra mår bra och det gör att jag mår bra. Det kan vara små saker och stora saker. Det kan vara att hjälpa någon annan avd/mottagning att skriva på jobbet, hämta patroner till sköterskorna, fixa kopiatorn på jobbet, det är dem små sakerna. Det kan också vara lite större saker som att följa med någon på möte som stöd och hjälp, ringa andras viktiga samtal osv.


Jag kräver ingenting i gengäld förutom ett tack och kanske ett litet leende. 


Jag har hjälpt andra mycket det sista och det är då jag har kommit till ovanstående insikter, att det gör mig glad och tillfreds. Kanske har jag väl egentligen nog med mitt egna liv, men känns som att ibland måste mitt liv stå i sidan för att jag skall kunna hjälpa andra. Men om jag inte orkar och har alldeles för mycket i mitt egna liv så måste jag ibland säga NEJ till att hjälpa till, ibland måste jag lyssna på min egna kropp och vad den säger till mig, men det är svårt när man vill så mycket. Jag har mycket känslor inom mig och tankar och ibland måste dem få komma ut på det ena eller andra sättet.


Sammanfattning: Jag hjälper dem som vill ha hjälp, kanske kommer folk till mig eller så frågar jag om jag kan hjälpa till med något och när jag väl har hjälpt till så känner jag mig lycklig. Om jag inte orkar eller hinner så kommer jag inte erbjuda hjälp eller säga nej.

   

Var ett tag sedan jag skrev här nu och jag har kommit igång på jobbet efter semestern. Men på onsdag går jag och Erik på semester igen, då åker vi till Turkiet för en veckas bad och sol, ska bli helt underbart, men gud vad jag kommer att sakna min lilla voffsing. Var sist utomlands 2006 och Erik har aldrig varit utomlands eller flugit så känns verkligen som att vi är värda den här resan och kan unna oss den.


Den sista veckan har jag verkligen varit upp och ned i humöret, ena stunden glad och lycklig, andra stunden i upplösningstillstånd. Blir ofta så för mig innan jag skall resa iväg, inte för att jag är så nervös för själva resan, men stressen som jag känner för allt som ska göras innan, känner sådan press på mig själv, hemmet ska vara perfekt när vi åker, packningen ska se fin ut och inte väga alldeles för mycket och får absolut inte glömma något, försäkringar ska kollas igenom, pass ska ses över så dem inte gått ut, pengar ska växlas, elektronik ska laddas osv. 


Nu har jag packat det mesta iaf, erik skall packa sitt ikväll, sedan är det bara handbagaget kvar.
Pass check
Biljetter check
Resebevis från hemförsäkringen check
Telefonnummer till försäkringsbolagen om något händer där nere check
Det är väl det viktigaste typ. Jag vet, jag är ett kontrollfreak, men inget får glömmas, ska bli så gott när vi äntligen kommit iväg så stressen kan släppa. Erik är däremot coollugn.


På tisdag slutar erik 14 så jag skall flexa då, så ska vi växla pengar, klippa oss, till apoteket, handla lite gott till resan och köpa några märgben till Wilma.

Over and out//Lina